Jag tog visst ingen bild på golvet innan, men det syns säkert i några gamla bilder. Det var ett billigt och tråkigt laminatgolv i alla fall. Och långt ifrån rakt på sina håll, som synes här.
Exakt såhär såg det ut under laminaten. Man får ju ändå ge någon tidigare golvläggare en eloge för kreativiteten i ett försöka räta ut det. Synd på att det i princip bara gjorde det värre.
I avdelningen lysande lösningar hittar vi även denna: En stor gjuten plint långt in i rummet, isolerad med några tidningar och höjdjusterad med några utlagda träbitar. Man fryser om fötterna bara man tänker på det.
Det roliga med tidningar är ju dock att det går att datera saker. April 1984 i det här fallet, där Aftonbladet tokdissar Herreys skiva. Som kuriosa var det just den skivan som blev min första kontakt med populärmusiken, då jag som treåring skakade rumpa till den på kassett. Aftonbladet hyllar å andra sidan tyska Nena (ni vet, de 99 luftballongerna) på motstående sida i tidningen, så jag vet inte riktigt vad deras omdöme är värt i sammanhanget.
Apropå tidningar så fanns det gott om sådana under den ursprungliga plastmattan som syns lite på förra bilden, den här gången daterade till tidigt 60-tal som det mesta i huset. En snabb iakttagelse är att väldigt många nyheter på den tiden handlade om krockade bilar, helst med en bild på vraket. Antingen hände det väldigt mycket oftare förr eller har rapporteringen om det tappat lite nyhetsvärde, jag vet inte.
Tillbaka till golvet. Här är spånskivorna och det isolerande sågspånet borta. Som synes var det inte speciellt mycket sågspån som fick plats. I det här läget bestämmer jag mig för att det är enklare och bättre att riva hela rasket och bygga upp det på nytt.
Här börjas det helt onödiga fundamentet bilas bort. Det tog över en dag och lämnade en hinna av fint damm överallt i hela huset.
Work in progress, välstädat som alltid.
När hela bjälklaget var borta fick vi för oss att höja huset lite där det sjunkit ihop rätt ordentligt över åren.
Det blev bara 2-3 cm någonting, sedan började de färdigspacklade gipsskivorna på väggarna spricka sönder allt för mycket (vilket förstås skulle gjorts efter man höjde huset, med facit i hand). Nu är det dock lite mindre höjdskillnad, och som en bonus går alla fönster numera att öppna helt utan våld.
Ett hopp framåt i tiden, och det nya bjälklaget av 8-tumsreglar är på plats.
Och så isolering på det.
Och så lades slutligen de sista spånskivorna på plats idag.
Woohoo, en månad av balansgång bort till toaletten är äntligen över!
